Nagy Gábor György

Godot Galeriet med största värme inbjuder er.

Nagy Gábor György PIN 1966

För öppningen av utställningen 2006 den 2 november kl. 20.

Utställningen öppnas av Iványi Bianca

Klassikerna, medie­ernas transparens, deras sammansmältning och den löpande upprepningen av deras funktioner i grafik är särskilt tydlig. En genre som ursprungligen fortfarande förlita sig på manuella tekniker har blivit en mottagare av bilder skapade med tekniska medier – fotografi, datorgrafik, tryck, elektrografik – och hos vissa skapare kan denna rörelse tillbaka och fram mellan manuella och tekniska möjligheter redan i enskilda verk observeras. Enligt min bedömning och Gábor György Neds intentions när det gäller utbildning och synsätt har han en traditionell målardröm, men i praktiken är det framför allt grafiska uttryck och genrer som ligger honom närmare. (Han tog även sin mesterexamen i grafik.) Denna dualitet genomsyrar hela hans verk, ty i de två utställningarna som presenteras här. Detta sätt att se förutsätter uppfattningen att målning har en historisk fördel, och den ger också bilden en estetisk (oavsett vilken egenskap) samt en starkare symbolisk laddning än fotografering. Denna linje återfinns sedan i datorgenererade fotografier, och betraktandet av det färdiga verket blir likt att betrakta ett målning.

Bilderna förmedlar mellan världen och människan. Människan "efterskapar", alltså är världen inte direkt tillgänglig för honom, och därför måste bilderna visa den. Men dessa bilder, genom vilken värld och människa möts, kan i princip kallas en "glömska". Människan glömmer att det fanns någon som skapade bilderna för att hjälpa oss orientera oss i världen. Men han kan inte längre tyda dem, och därför lever han i beroende av sina egna bilder: fantasin har fallit i hallucination. – skriver Vilém Flusser i Fotografiens filosofi. När det gäller Nagy Gábor Györgis verk, där grunden är själva bilden han tog, handlar det egentligen inte om glömska utan om minne. Men det är inte för att de påminner om bilder som har sett förut, utan för att de påminner om sinnliga tillstånd, stämningar och känslor som vi upplever när vi blundar över bildens glimt. Denna påverkningsmekanism kan enligt alla håll vara egen för det tekniska motivet – att vi tenderar att se fotobaserade bilder som enbart ett avtryck av verkligheten, ett "fönster". Flusser påstår dock: “Den tekniska bildens ‘objektivitet’ är en illusion. För så som alla bilder, är den tekniska bilden inte bara symbolisk, utan visar också komplexa, mycket mer abstrakta symboliska strukturer än de traditionella bilderna.” Nagy Gábor Györgi bilder ordnar medvetet till serier som möjliggör att betraktaren inte bara bevarar en enda bild, utan bildens begreppsnärva. För detta måste verkligheten bryta om med viss grad, så att den uttrycker mer än bara ytligheten, och för att ta emot inte bara genom att arrangera utsikten för honom själv, utan även genom att "spera" in belysningstiden, kan man fullborda det genom att påverka tidsintervallet. Tidsintervallet som där två serier visas rör inte den snabba "skimmer", inte en lugn "besyn," utan den “hoppande blick” (fliegende blick). Den hoppande blickn blir gärna missgärden och gör saker till oförstådda visioner, på samma sätt som Nagy Gábor Györgi framställer verklighetens avtryck genom fotograferna till subjektiva visioner. MULADI BRIGITTA

Kan besökas fram till november 10, från tisdag till fredag 10 och 18, på lördag mellan 10 och 13.