Bukta Imre

Ilus på innergården, olja, duk, 2009

Större storlek

Godot Galérin inbjuder er med respekt.

Bukta Imre

Utflykt: Sükő (Hargita län, Rumänien)

för sin titulerade dubbelutställning

Vilma olja, duk, 2009

Större storlek

Ericsson Galleria

1037 Budapest, Laborc u. 1

www.ericsson.com/hu

Öppning: den 11:na i mars 16.30

Öppnar: Vécsi Nagy Zoltán, kunsthistoriker

Kan ses: fram till april 18 på vardagar mellan 8 och 17 ö.

Godot Galérin inbjuder er med respekt.

1075 Budapest, Madách ut8.

archive.godot.hu

Mötesöppning: den 11 april 19.00

Öppnar: Vécsi Nagy Zoltán, kunsthistoriker

Tillgänglig: april 11‑till tisdag–fredag 10 och 18, lördag 10 till 13

Två utställningar visar konstnärens senaste teckningar och målningar, som inspirerats av de par veckorna som spenderades i kulturen Sükő i Transylvanien.

Del av Vécsi Nagy Zoltáns skrifter:

…I Sükő finns inga främlingar, det finns bara så kallade invånare. Så det är vad de som flyttat hit från staden kallas. Vår. Några år tillbaka har en stolt slump av en herde också förlorat sin plats. Han har en fru och två barn. En av dem är en förståndig tonåringar son, gärna skulle han gå i skolan om föräldrarna skulle tillåta. Han behöver mer i arbetet. Han vandrar i gatan med en högt stolt huvud. Sällan är han nedlåtande, särskilt när han kan slå med sin mammas formerade beslutsamhetstjäna. Den lilla syster, den där knappt, är nästan förvånad när hon tyst, med stora ögon, räknar och vänjer växlar, minimalt, nästan som om han var en onödig för förmeningen. Hans magen letar, hans bagage är uppi, bara när han åker in. Han har inget tjockt, han är inte så mycket integrerat i detta. Han fälsknar aldrig med fot. Han visar att han inte förväntar. Han skriker inte, men om man ger honom något att äta blir han en vän. Efterhand blir hans ansikte, hans drakt kall. Han är Timi. Bukta Imre målade med ballonger. På intrycket av bilden blir jag medveten om att den lilla flickan är akkurat som en påminnelse om att ett par centimeter av räddnad karm är, minst en del av en koler skatt. Jag minns en annan Bukta-målning i mitt sinne: hennes ögon, lila inbad, låt den rom ska ringa i himlen. Det verkligen är ett litet.

…Andra kan slutan börnad också, men de är alla bra sångare. De blåser i tempeln, på krokarna, även vid stenhallen bredvid fiskburkshuset. De kan allt. Notat, lyssnare, psalmer, hymn, folkvisor och ungersk popmusik, gammalt och nytt, det spelar ingen roll, varje person har sitt eget. Sista gången började de öva tillsammans med musikmaskinen, i dess påtvingande snabba rytm. Först bara pulserade dem och följde. Medan så länge, tills maskinen blev besegrad. Med volym också, men framför allt med val. Och med känsla. Veckodagar är tysta på krogen, Bukta ser som om den vore ett meditativt rum, som markens syner. Tystnad, med deras huvudlandet i glödande haff från soprans, bland röggirlykan, i tv-vibrations och från spegeln tömda ljus i en blandning med blinkande glas, glas. Ljus och en självförändrande stämning…

I butiken finns olja, duk, 2009

Större storlek

Rubbings i plommontjänaren: tus, penna, akvarell, papper, 2009

Större storlek