A. Nagy Gábor

Det finns en som samlar lampor, akryl, duk, 100x140 2008

Godot Galerian inbjuder dig med värme.

A. Nagy Gábor

Grammar of Glamour

för utställningen med titeln ___

Öppning: 2008 november 5. 20 timme

A Godot Galéria 2002 och 2004 presenterade A. Nagy Gábors målningar gjorda med ”komprimerad målarteknik”: då romförfattarn tar upp sina egna fotografier och bilder som han har hittat i tidningar eller på internet och delar upp dem i små bildrutor på samma sätt som i digital bildskapande, litar han på betraktarens blick och fantasi för att skapa visuella effekter.

A. Nagy Gábors målningar förknippar de klassiska stiliserna utan förnekelse, eftersom den optiska färgblandningen hanterar bland annat impressionismen, medan rasterproblemet i 60- och 70-talen ger en geometriskt abstrakt måleri. Temavalget kan även citera pop‑art. På bilderna upplöses de subjektiva upplevelsets och den personlösa, yttre världens stadgar i förtättningen av avbildningen, i narrativets tomhet och i en färgglad kaos av små kvadrater. Eftersom det ofta krävs en mer intensiv ansträngning för att känna igen detaljera av porträttet, väger A. Nagy Gábor plats åt betraktarens kreativa fantasi, och drar lekfullt in den i den kreativa processen. I detta unika interaktiva sammanhang blir konstnärens bildvärld komplett genom att kompletteras med betraktarens egna minne. Denna helhet, och glamor som från avstånd sammanfogade perfekt, bryts när den betraktas närmare, i en fördjupar som krossar i fasadens glans.

MMS II. akryl, duk, 70x100 2003

MMS III. akryl, duk, 70x100 2003

A. Nagy Gábor har nyligen målat bokstäver. Den raffinerade mosaikstrukturen som skapas av färgglada bokstäver i de fundna textfragmenten blir ett målverk. Från 2005 är den i Berlin bosatta konstnären särskilt intresserad av de XX-talets konstnärer han beundrar, exempelvis Georg Grosz, Otto Dix, Max Beckmann, Paul Delvaux, Joseph Kossuth och Sigmar Polke.

The Bare Minimum akryl, duk, 100x140 2008

I vår galär presenteras nu nyaste målningarna från ett utgångspunkt i den legendära filmepoksen Berlin Alexanderplatz av Rainer Werner Fassbinder, där ett välkänt uttalande uppmärksammar det politiska, sociala och ekonomiska parallellx förhållandet mellan Weimars republik och våra nuvarande vardagscener. Orsaken till det ökande jämförelsen världen över idag är att Weimars republik (1918-1933) som en av Tysklands mest motsägelsefulla epoker också kan betraktas som en model av moderna demokratiska kriser. Man kan döra om ytan som om allt är korrekt, men bakom den ständigt flyktiga konstnärliga kreativiteten, det livliga samhällslivet och kulturdelandet, samt glansen åskåds en verklig lögn, lamsidi är, förfallet, hysteri och hopplöshet."

Nagy Gábor, politiker, samhällskritiker och ofta ironisk konstnär, använder kollager gjorda av små, personliga bild‑element samt textutdrag som han har klippt från sambandet i sina målningar. På grund av den svarta basen förstärks de livliga färgerna, de rostfärgade ytorna som hans stil kännetecknar och vissa tyvärr överbelastade kompositioner gör att målningarna verkar ha verklig fysisk styrka. Samtidigt kräver tolkningen av de textuella framställningarna ett ökat mentalt arbete på grund av fragmentariskheten, och för detta ger bildtitlarna stöd. Klyschiga upplägg uppstår genom associativt förbund med repetitiva textled, och hur denna förbindelse finns hittas låtsas av konstnären till betraktarens fantasi.

Varför går jag inte därifrån? akryl, duk, 100x140 2008

Utställningen kan ses från tisdag till fredag mellan 10 och 18 i november 29, och lördag mellan 10 och 13.